...

Egentligen förstår jag inte varför sådant här alltid ska hända mig? Gud kanske straffar mig.. Frågan är bara vad jag har gjort?! All min ensamma tid spenderar jag ju bara liggande, blixt stilla i fosterställning, gråtande på sängen.. Musiken är min värld, mitt liv. Jag hatar att vara ensam, jag hatar timmarna, där jag endå bara ligger.. Bara lligger där, helt ´död´ och bara lyssnar, tänker och gråter.. Varför skulle just jag drabbas av det här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0