Utdrag från min dagbok 4/11-08

Varför finns en sådan som jag? En som ingen tycker om? Som alla inte hatar men som ingen älskar väldigt mycket. Visserligen älskar inte jag heller någon så mycket (av kompisar) tror jag och visst har jag känslor, har många känslor som jag inte visar för att ingen bryr sig.

Det där skrev jag i min dagbok för snart ett år sedan, och visst det är inte så väldigt lång tid men det där var nog min jobbigaste tid då.. Inte ens ett år och jag känner att det där var så länge sen. Det har gänt så mycket.  Jag har förändrast och allt och alla runt omkring mej har förändrats. Och det är bra. Men det är fortfarande så mycket av alla dom där känslorna för mej i dom där orden som  betyder så mycket. Som har gjort mej till dej jag är. Jag är en stakr person om jag vill! Jag klarar allt. Men ändå så skrämmer dom där känslorna mej lite grann också att det var så mycket ilska i mej som aldrig någonsin kom ut annat än i min dagbok. Jag bara sög in allt. Och verkligen ALLT! Jag sa aldrig ifrån men all ilska fanns där. Antagligen just för att jag var trött på att inte finnas. På att mina känslor inte var lika viktiga som alla andra.
Idag är det fortfarande en del av den ilskan i mej, men det är ändå så mycket glädje. Glädje och kärlek! Jag känner fortfarande känslorna att jag inte betyder något för npn, men nu har jag hittat vänner. Vänner som är på riktigt. Vänner som snart kommeratt vara hela mitt liv. Som kommer betyda allt. Ja, det där kanske lät lite konsitg men det är fortfarande saker innom mej som dom inte vet, men det kommer. Snart kommer dom att betyda så himla mycket för mej. Allt. Dom kommer att vara mitt allt.
Bby, Gilrs I<3YOU